fyfaaaaan!!
ingenting i mitt liv kan bara få gå som planerat, vekligen INGENTING! mamma säger att det är så livet är,.. jaha, vilken upplyftande tanke, det är såhär livet kommer hålla på alltså?
Tapetseriutbildningen kommer inte starta till våren. anledningen till det vet jag inte, bara det att den inte blev godkänd av KY-myndigheten. det som är positivt med det här är ju att jag faktiskt ska till thailand, och att jag kan stanna där precis så länge jag vill! och det tänker jag göra, så länge det är möjligt, och jag ska kämpa för att vi ska åka över till Australien eller Nya Zeeland, god damn!!! resan är mitt enda hopp på en bra vinter/vår.
när jag fick beskedet om utbildningen så började det självklart snurra runt i huvudet, fram och tillbaka.
visst, au pair i england vore jättekul, men det känns tveksamt att någon familj vill ha en au pair i bara en månad.
Au pair i Nya Zeeland vore hur häftigt som helst, men då måste jag åka ett år... och ett år är en lång tid. jag beundrar de som är 100% på att de vill vara borta så länge, jag önska att jag kunde vara lika övertygad. men dit kommer ingen och hälsar på, jag har ingen chans att åka hem som jossan kommer göra emellanåt, och tänkt om jag kommer till en hemsk familj? nee, då åker ja hellre över dit i 1-2 veckor efter Thailand.
utbildningen i västerås känns väl sådär, vill mest komma med till workshopen där dom väljer ut vilka som kommer in, söka jobb utomlands är ju inte det lättaste heller... nee, allt känns bara så jävla komplicerat och risken är att det tar så lång tid tt få till nått så att det inte är någon tid kvar att göra det på. och sen är det sommar, hultan, sol och bad och då är det bara att börja om. och sen ska jag ju faktiskt söka skolor inför nästa höst i april så då behöver man ju vara hemma och fixa med det.
såååå, efter detta långa inlägg har jag bestämt mig: jag åker till thailand och sen utgår jag från det!
Tapetseriutbildningen kommer inte starta till våren. anledningen till det vet jag inte, bara det att den inte blev godkänd av KY-myndigheten. det som är positivt med det här är ju att jag faktiskt ska till thailand, och att jag kan stanna där precis så länge jag vill! och det tänker jag göra, så länge det är möjligt, och jag ska kämpa för att vi ska åka över till Australien eller Nya Zeeland, god damn!!! resan är mitt enda hopp på en bra vinter/vår.
när jag fick beskedet om utbildningen så började det självklart snurra runt i huvudet, fram och tillbaka.
1. FAAAN, vad ska jag göra nuuuu?
2. Herregud, ska jag behöva jobba på tc till nästa höst?
3. Borde jag kanske åka som au pair, och isf var?
4. ska jag söka jobb utomlands?
5. ska jag börja i västerås om jag kommer in där?
2. Herregud, ska jag behöva jobba på tc till nästa höst?
3. Borde jag kanske åka som au pair, och isf var?
4. ska jag söka jobb utomlands?
5. ska jag börja i västerås om jag kommer in där?
visst, au pair i england vore jättekul, men det känns tveksamt att någon familj vill ha en au pair i bara en månad.
Au pair i Nya Zeeland vore hur häftigt som helst, men då måste jag åka ett år... och ett år är en lång tid. jag beundrar de som är 100% på att de vill vara borta så länge, jag önska att jag kunde vara lika övertygad. men dit kommer ingen och hälsar på, jag har ingen chans att åka hem som jossan kommer göra emellanåt, och tänkt om jag kommer till en hemsk familj? nee, då åker ja hellre över dit i 1-2 veckor efter Thailand.
utbildningen i västerås känns väl sådär, vill mest komma med till workshopen där dom väljer ut vilka som kommer in, söka jobb utomlands är ju inte det lättaste heller... nee, allt känns bara så jävla komplicerat och risken är att det tar så lång tid tt få till nått så att det inte är någon tid kvar att göra det på. och sen är det sommar, hultan, sol och bad och då är det bara att börja om. och sen ska jag ju faktiskt söka skolor inför nästa höst i april så då behöver man ju vara hemma och fixa med det.
såååå, efter detta långa inlägg har jag bestämt mig: jag åker till thailand och sen utgår jag från det!
Kommentarer
Trackback