msss

då var man "äntligen" en del av transcom då! det var den längsta dagen i mitt yrkesliv tror jag... det var ju inte så värst kul att vallas runt som får bland allt folk som stirrade lite hånfullt. och alla dessa raster, vad skulle man göra under dom egentligen? det blev kaffe och bensträck, kaffe bensträck.. men på något sätt känns det ändå inte så jobbigt, utan nästan lite kul och utmanande. jag kommer vara stol över mig själv när jag kan ta emot samtal och svara på alla knepiga frågor, för det verkar inte så jekla lätt. och sen är det ju alla söta killar som jobbar där, dom kunde jag ju inte undgå att missa :) så ngt positivt kan väl komma ur det här! ^^

men allvarligt! vad har hänt med kent? jag blir lite ledsen faktiskt, och jävligt besviken. jag vet att man inte ska ha för höga förväntningar, och jag vet att man inte heller ska såga en skiva efter första genomlyssningen, men jag känner bara såhär: hade jag velat lyssna på synthmusik så hade jag gjort det för längesen, och då hade jag förmodligen aaaldrig snöat in på kent. någonsin.
så varför snöar då dom in på synthspåret, tell me why! okej om det bara vore på en låt, MEN DET ÄR JU PÅ ALLA!
usch, jag har sorg....

nu är det dags att jobba lite hårt med bilderna jag ska ha till fotokursen, är dags att visa upp allt på söndag och då måste det ju vara någorlund bra iaf. orkar inte riktigt egentligen, känner mig zero kreativ, men det måste göras.
till dom bittra tonerna från Tillbaka till samtiden kanske jag iaf kan få till något konstnärligt.

En gång i framtiden ska
jag glömma
hur otäckt långt jag var beredd att gå
i din närhet
Jag upprepar ett löjligt mantra
Jag ser mig aldrig om