mingel-malin

Idag har jag underhållit en drös musiklärare och en massa gamla kulturskolan-elever som nu är proffesionella musiker. yippie! och på grund av marias satans halsmandlar så fick jag göra det här jobbet alldeles själv (måste säga att den där operationen kom väldigt lägligt du maria!) . och det är ju inte alltid så kul att vara den som står för mingelmusiken. man sitter i ett mörkt hörn bakom en stor flygel, för kvällen uppfälld, man har en mikrofon i ansiktet och meningen är liksom inte att folk ska lyssna på en utan man ska mest bara vara som ett sorl i bakgrunden. just därför är det det mest otacksamma jobb man kan göra i hela världen (förutom att samla pantburkar) och det gjorde ju inte direkt saken bättre att publiken var full av operasångare, första violinister i kammarorkestrar och övriga som säkert är tusen gånger bättre än mig på antingen sång eller piano.

men sen kom ju betalningen, en god middag med salladsbufée (och dom hade kronärtsskockor, mums!), en varmrätt med kött och sedan det bästa: panna cotta till efterrätt! och då var det liksom helt plötsligt så farligt att jag för en stund sen suttit ensam där bakom flygeln. vid mitt bord hade jag inga mindre än 3 sångerskor som alla gått hos Ulla-Lena, vara 2 lever på sången. Där satt även Michael Nowak, 3 klarinettkillar och på min vänstra sida Peter Kranz med sin fru. så man kan ju säga att det fanns saker att prata om, särskilt med anna-karin schäfer som satt till höger om mig.
jomenvisst, där satt jag och bekantade mig med den här kvinnan, som lever på att arbeta som sångerska och är med i en av de bästa kammarkörerna i sverige, och jag tyckte att det gick rättså bra för mig! berättade lite om hur länge jag sjungit, lite saker jag gjort, konserter och så. kom in på att jag sökt till idol och hur nervöst det var att stå inför juryn.
- Ja men precis så kände jag när jag gjorde audition för Kristina från Duvemåla, säger hon. Det kändes så overkligt att det var Björn och Benny som satt där framme!
snacka om att inte vara på samma nivå för fem öre. men man kan ju ändå känna samma press och nervositet, och det var oerhört skönt att hon inte idiotförklarade mig, trots att jag är en komplett amatör jämfört med henne...

iaf, nu är kvällen avslutad och jag känner mig oerhört inspirerad för att fortsätta med musiken! måste bara kolla upp om det finns någon bra kör i tranås som jag kan hoppa på ifall det blir plugg där;) så man inte tappar bort all musikalitet under året menar jag!

blev lite londonplanering idag också, eller ganska mycket faktiskt! känner att jag har ganska bra koll på stan nu, iaf när det gäller kartan:P ska bli så skönt att komma iväg och göra något nytt, se en helt ny stad! det bästa vore också om jossan fortfarande är där när vi kommer, men det kanske bara är önsketänkande, det märks på måndag!

nattpussar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback