det blir ju inte alltid som man tänkt det...

Hej bloggen.

Tänkte att jag skulle vara lite duktigt idag och gå ut och springa, eftersom jag inte skulle hinna träna på kvällen. Så jag gav mig ut 10.15, tog en uppvärmningspromenad till bakrbanan och sprang ett varv där.
Traskar hemåt, och upptäcker först när jag nästan är hemma att jag har tappat nyckeln någonstans.
Kuuuul det känns då, när man står där och vet att man måste gå hela vägen tillbaka och gå och leta i spåret!!! Kände hur klockan tickade också, jag hade ju faktiskt en del jag gärna ville hinna med innan vi skulle åka och hämta Viggo&Bork på dagis vid 2... Men sagt och gjort, jag gick tillbaka samma väg, tog ett varv på banan, men hittade ingen nyckel.
Hepp, bara att ringa Pappsen och förklara läget. Han var på Bjälkes och sa att han snart skulle komma, så kunde vi leta lite tillsammans.
Så där jag satt jag med p3 populär i öronen och väntade i ca 20 minuter innan han kom dit.
Tillsammans tog vi ett varv till men den satans nyckeln hade fan löst upp sig bland allt grus!!!! Sen när vi kommer tillbaka ser vi att ovanför bordet, på tavlan, hänger visst nyckeln. Någon har väl hittat den och hängt upp den. Skönt att den komm tillbaka, men jävligt surt att spendera hela förmiddagen (10.15-12.30) på barkbanan...

När jag kommer hem ringer mamma coh säger att Birk var lite halvdålig, så vi bestämde oss för att åka upp till dom istället och köpa med lunch dit. Där var ungarna med vilda än tama, och det blev en del uppskickningar på rummet!

Kl 17.00 åkte vi ner till Lantärnan för att repa och soundchecka med alla körerna. Vi var med på en Allsångkväll som gick väldigt bra faktiskt, och det fick vara avslutningen för året med vokalensemblen :)
När jag sitter och pratar med mormor&morfar efteråt kommer det fram värsta hårdrocks-killen med typ världens längsta skägg och presenterar sig. Enligt honom har jag den vackraste rösten han hade hört (tack för den komplimangen!). Han berättade att han spelar i ett metal-band från Eskilstuna som behöver ha någon som kan lägga stämmor på vissa låtar som de ska spela in i studion, och han undrar om de kan få mitt nummer. Vad säger man till det då? SJÄLVKLART, vem vill inte vara med och spela in i studio liksom??? Skitsamma att det det är metal!
Så han fick det, och jag hoppas att han ringer! Och att jag flyttar till Öland i höst verkade inte vara något problem, för när jag sa det erbjöd han sig att betala för hemrese-biljetten. Holi mackaroni

Så vem vet, det kanske bli metal <3 malin =sant??? Det återstår att se!

Kommentarer
Postat av: emelie

haha, ballt!

2008-05-22 @ 12:06:25
Postat av: sofie

Åååh. ROLIGT DU ;D

2008-05-22 @ 20:03:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback